Jonas Löwgren home page -- popular publications -- it-krönikan -- efter tusenårsskiftet

Efter tusenårsskiftet

Hur kommer det att bli nästa århundrade? Hur kommer datorerna att se ut? Kommer de att vara viktiga för oss? Kommer det att finnas datorer?

Bäst på att fantisera om sådana frågor brukar science fiction-författarna vara. Tekniker och teknikbedömare har det inte alltid så lätt. Här är några exempel.

Den här 'telefonen' har för många brister för att kunna betraktas på allvar som ett kommunikationsmedel. Den är inte av något värde för oss. Intern PM, Western Union, 1876.

Den trådlösa musikspelaren har inget tänkbart kommersiellt värde. Vem skulle vilja betala för ett budskap som inte sänds till någon speciell mottagare? Svaret som David Sarnoff fick när han försökte hitta investerare till en radiostation på 1920-talet.

Vem i hela världen skulle vilja höra skådespelare tala? H. M. Warner, Warner Brothers, 1927.

Jag tror att det finns en världsmarknad för kanske fem datorer. Thomas Watson, IBMs ordförande, 1943.

Datorer i framtiden kommer inte att väga mycket mer än ett och ett halvt ton. Popular Mechanics, 1949.

Jag har rest genom landet på längden och tvären och talat med alla experter, och jag kan garantera att databehandling är en fluga som inte varar året ut. Redaktören för fackböcker, Prentice Hall, 1957. (Påminner lite om Ines Uusman, eller hur?)

Men vad ska man ha den till? Ingenjör på IBMs avdelning för Advanced Computing Systems kommenterar det första mikrochipet, 1968.

Det finns ingen anledning till att någon skulle vilja ha en dator hemma. Ken Olsen, VD, styrelseordförande och grundare i Digital Equipment Corporation, 1977.

64k [arbetsminne] borde räcka för vem som helst. Bill Gates, 1981.

I sådant sällskap är det lätt att vara ödmjuk. Men låt mig ändå göra några påståenden, så får vi se om någon får chansen att göra sig lustig över mig om tjugo år.

I samband med webbens spridning under mitten av nittiotalet förvandlades informationstekniken i samhällets ögon från verktyg till medium. Vi är ännu bara i början av de digitala mediernas utveckling, och mycket tyder på att vi kommer att få se en snabb fortsättning. Om tio år har majoriteten av svenska folket flyttat in sina interaktiva informationstjänster i vardagsrummet. Infrastrukturen för teve kommer att bli digital, broadcast kommer att smälta samman med det vi idag kallar för webben, efter hand som de gamla teveapparaterna tjänar ut kommer nya, digitala att börja köpas och användas på allvar.

Det betyder inte att skillnaden kommer att vara så stor i det vardagliga mediebruket. Folk kommer fortfarande att använda "den nya teven" för avkoppling, underhållning, information, allmänbildning, identitetsskapande. Den kanske största skillnaden är att de flesta inköp som vi idag gör via postorder istället görs via teven, och en del av de inköp vi idag gör i affärer. Dock inte så stor del som 1999 års e-handelsentreprenörer vill göra gällande.

Apropå e-handel: för den enskilde affärsidkaren kan de första tre-fyra åren på det nya seklet bli jobbiga. Konkurrenter överallt på nätet, kunderna går till affären och tittar för att sedan handla via co-shoppingtjänster på nätet, och så vidare. Tricket är att utnyttja det man är bra på för att skapa nya tjänster som mellanhand eller mäklare mellan producent och konsument. Samma resonemang gäller också för etablerade aktörer i mediebranschen.

Och till sist: om tio år har vi fått betydligt större professionalitet i de branscher som utvecklar de digitala medierna. Kanske kan man till och med drömma om ett visst mått av kritisk reflektion. Här kan man jämföra med datakonsultbranschens utveckling under åttiotalet från källaramatörer till rimligt professionella yrkesarbetare med relevant utbildning.

Jonas Löwgren home page -- popular publications -- it-krönikan -- efter tusenårsskiftet