 |
|
|
|
 |
||
Användbar -- användvärd? |
||||||
| Smålands- tidningen 18 okt 99 |
När man sysslar med informationsteknikens bruksegenskaper är det mycket vanligt att tala om användbarhet. Ett system brukar sägas vara användbart om det fungerar väl för sin avsedda uppgift, om det går fort och lätt att använda, om det går lätt att lära sig och om användaren är tillfreds. Användbarhet är ett seglivat begrepp men det har också utmanats flera gånger. Senast presenterade Håkan Eftring i Lund alternativet användvärdhet i sin färska doktorsavhandling. För att förstå skillnaden kan man göra liknelsen till begreppen läsbar och läsvärd. En bok som är rimligt väl disponerad och skriven, och har undgått de värsta typografiska misstagen, är läsbar. Läsaren kan tillgodogöra sig informationen. Men för läsaren är det förmodligen mycket viktigare om boken är läsvärd eller inte. Ger den en värdefull upplevelse? Några nya insikter? Något att minnas? Något att diskutera med vänner och bekanta? I så fall är boken läsvärd. Håkan Eftring sysslar med rehabiliteringsteknologi -- tekniska hjälpmedel för funktionshindrade människor -- och det är naturligt för honom att definiera användvärdhet hos ett hjälpmedel i termer av hur väl hjälpmedlet tillgodoser användarens prioriterade behov. Jag skulle vilja resonera lite vidare kring begreppet. Möjligen gör jag då våld på hans intentioner, men på samma gång är det ju ett tecken på att en term är vital och livskraftig. Många riktigt bra begrepp har ju utvecklats genom språkligt bruk långt bortom sina ursprungliga betydelser. Alltså: ett interaktivt system skulle kunna sägas vara användvärt om användaren väljer att använda det därför att användningsupplevelsens totala kvalitet därmed blir bättre. Om jag väljer att använda en mobiltelefon så är det för att helhetsbilden av min personliga kommunikation blir bättre -- jag kan köra bil ensam genom ödsliga skogar utan att behöva bekymra mig om risken för motorstopp, jag kan arbeta mer på distans som jag önskar och ändå vara tillräckligt nåbar för mina kollegor. Därmed inte sagt att min mobiltelefon är särskilt användbar i klassisk mening. Tvärtom. Menysystemet bryter mot alla grundläggande principer för god gränssnittsdesign. Jag har inte lyckats lära mig en fjärdedel av alla funktioner som finns i den. Ergonomiskt är den tveksam: den väger för lite och formen passar inte mitt huvud särskilt väl. Men trots det är den utan tvivel användvärd för mig. Att designa för användvärdhet kräver uppmärksamhet på helheten i användningssituationen. Det är något som rimmar ganska illa med de flesta designmetoder för användbarhet, som brukar fokusera på några specifika uppgifter. Det finns också principiella problem: när man tillför en ny produkt -- ett nytt handlingsutrymme -- så förändras helheten, ibland ganska markant. Sådana förändringar är omöjliga att förutse och förutsäga. Det enda man kan säga säkert är att det kommer att bli förändringar. Lösningen ligger förmodligen i konkreta gestaltningar av de nya idéerna. Ibland kan man utveckla prototyper som gör det möjligt för användaren att leva sig in i förändringarna som den färdiga produkten skulle innebära. Ibland krävs andra gestaltningsformer. Det generella kravet är att idén genom konkreta representationer placeras i de sammanhang där den är avsedd att verka. Håkan Eftrings avhandling heter The useworthiness of robots for people with physical disabilities och gavs ut vid institutionen för designvetenskaper, Lunds universitet. Ett exempel på hur man kan gestalta en ny helhetssituation är den film vi gjorde om framtidens nyhetsmedier (se en tidigare krönika).
|
|||||