 |
|
|
|
 |
||
Bokens död? |
||||||
| Smålands- tidningen 6 sep 99 |
"Jag har uppfunnit en fantastisk läsapparat för textinformation. Otroligt bra kontrast och läsbarhet, fullständigt portabel och plattformsoberoende. Väger bara några hekto. Tål stötar, slag och fukt. Användningen är fullständigt intuitiv -- det behövs ingen bruksanvisning. Dessutom är den ganska billig i distribution och konsumtion." Om det bara fanns datorer idag och inget annat alternativ så skulle förmodligen uppfinnaren ovan kunna få hur mycket riskkapital som helst för sin nya idé: boken. Det talas ju mycket om att digitala medier ska vara dödsstöten för den tryckta informationen. Tidningar och böcker hotas av informationsspridning via Internet och mobiltelefoner; man satsar enormt på forskning för att göra datorer mindre, lättare, mer mobila. Bildskärmarnas kvalitet förbättras stadigt. Varje vecka presenteras någon ny konceptstudie av den digitala boken. Det handlar för det mesta om en bärbar dator med enkla reglage som kan ladda ner hela böcker via nätet för senare läsning. Ofta kombineras den också med allting annat man vill ha i den bärbara informationscentralen: kalender, mobiltelefon, webbläsare, och så vidare. De flesta som pratar om bokens död ur ett tekniskt perspektiv kommer fram till att det bara är en tidsfråga innan vi har tillräckligt lätta och tåliga datorer, tillräckligt bra upplösning och kontrast på skärmarna, tillräckligt bra bandbredd och täckning för att den digitala boken ska kunna fungera. Sedan ska priset pressas under ett par år genom fri konkurrens, förläggarna börjar sälja alla sina titlar i digital form, och sedan är pappersboken ett museiföremål. Men en pappersbok är, som bekant, inte bara en bärare av efterfrågad information. Skillnaderna mellan papper och digitala medier ligger på andra plan. För det första är pappersdistribution enkelriktad, medan digitala medier är interaktiva (eller kanske snarare: borde vara interaktiva). Att läsa en bok, speciellt en skönlitterär bok, är en tillbakalutad handling. Att kommunicera via digitala medier gör man för det mesta mer framåtlutat. Förespråkarna för digitala böcker nämner möjligheterna att kommentera, kopiera och sammanställa texter, dela med sig till andra, och så vidare. Kanske gör man sig då skyldig till samma misstag som interaktiv-teve-entusiasterna. Det är inte självklart, eller ens troligt, att folk vill kunna surfa på nätet på vanligt sätt från vardagsrumssoffan. Teven i vardagsrummet används mest när man lutar sig tillbaka. Vidare är en pappersbok ett fysiskt ting som tar plats och som genom sin förpackning säger något om sitt innehåll. Därför fyller den en viktig social funktion efter att man har läst den. Genom att placera den på ett visst ställe i bokhyllan, tillsammans med vissa andra böcker (eller genom att gömma den underst i en låda) väljer man vilken bild av sig själv och sina intressen man vill presentera för sina gäster. För visst är det konstigt annars att nästan ingen har sina bokhyllor i sovrummet, när det är där som de flesta böckerna förmodligen blir lästa? Bokens materiella kvaliteter bidrar också till läsningen. Vikten, inbindningen, papprets kvalitet, typografin samspelar (i lyckliga fall) för att förstärka upplevelsen och komplettera innehållet. Sammanfattningsvis tror jag det är onödigt att diskutera i termer av bokens död. Bättre då att betrakta papper och digitala medier som komplementära, och koncentrera oss på hur man bäst hanterar deras respektive styrkor och svagheter.
|
|||||