 |
|
|
|
 |
||
Datorkaraktärer III |
||||||
| Smålands- tidningen 5 okt 98 |
- Tänk att byråkrater alltid ska vara så stelbenta. Så låter det ganska ofta. Efter ett kort sammanträffande med en människa har vi bildat oss en tämligen vittgående uppfattning om hans karaktär och egenskaper. Vi kan uttrycka den på mer eller mindre lustiga vis, och ibland präglar den vårt fortsatta umgänge med personen i fråga under ganska lång tid (ända tills vi "lär känna" honom, som man brukar säga). Det är inget konstigt med att vi använder oss av stereotyper. Genom att snabbt kategorisera människor, föremål och situationer kan vi hushålla med våra mentala resurser och bättre klara av vardagslivets komplexitet. Om vi tolkar situationen för handen som något vi är vana vid, en stereotyp, så vet vi också av erfarenhet hur vi ska handla. Risken med att försöka ge datorprogram mänskliga drag är att vi stereotyperar dem som mänskliga karaktärer. Låt oss se på ett exempel: Kontorsassistenten i Microsoft Office 97. Det är ett program som ska hjälpa användaren med ordbehandling, kalkylering och annat som Office-paketet stödjer. Assistenten använder en personlig ton för tilltalet till användaren och är rätt så aktiv. Den påpekar olika slags fel och pockar ibland på uppmärksamhet för att tipsa om ett bättre sätt att göra en viss åtgärd. Man kan välja bland olika skepnader med olika språkbruk och "personligheter"; standard är ett animerat gem av amerikansk modell. Scenariot är att jag sitter och skriver en artikel på engelska med stavnings- och grammatikkontrollen påslagen. Det sammansatta ordet 'meta-thinking' markeras i texten och assistenten påpekar att det är ett sådant ord som man inte bör skriva med bindestreck.
Påpekandet syns mig rätt och rimligt, så jag rättar i texten. Men när jag gör det så anmärker assistenten i stället att ordet 'meta' bör skrivas med stor bokstav om det är del av ett namn!
En fullständigt irrelevant kommentar, förstås, och helt fel i det här sammanhanget. Alldeles nyss kände jag ett visst förtroende för att assistenten "förstod" den text jag höll på att skriva, men nu säger den något som är alldeles uppåt väggarna. Min mer eller mindre omedvetna föreställning om assistentens kompetens kollapsar blixtsnabbt. En mänsklig assistent som först ger en rimlig, kunnig kommentar och sedan ger en helt felaktig kommentar när jag följer rådet, skulle snabbt stereotyperas som illvillig och socialt inkompetent. Genom att anspela på mänskliga drag i utformningen av datorassistentens karaktär riskerar Microsoft samma slags bemötande. Om assistenten hade utformats med samma grad av kompetens men utan direkta anspelningar på mänskliga karaktärer är det troligt att jag skulle känt mig mindre sviken i situationen ovan. En uppenbar automat riskerar inte lika lätt att placeras i fack för mänskliga stereotypkaraktärer.
|
|||||
