![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
||
Identitet på nätet |
||||||
Smålands- tidningen 11 maj 98 |
Robyn säger, 'julia, är du en människa?' Och inte annars heller. Julia är ett datorprogram som utvecklades av Michael Mauldin vid CMU. Sedan 1990 har hon "levt" i olika muddar, det vill säga platser på nätet dit folk kopplar upp sig för att samtala via skriven text. Ett mycket populärt tema är förstås uppvaktning och olika slags inviter. Julia får sin beskärda del, precis som alla andra mudspelare med kvinnliga namn. barry säger, 'Nå vill du beskriva dig själv eller bara småprata' Barry var en nykomling till en av de muddar där Julia vistades. I tretton dagar försökte han komma Julia in på livet, men blev avspisad gång efter gång. Mauldin hade noga förberett programmet för att hantera ovälkomna påstötningar. Efter två veckor var Barry mycket frusterad och diskuterade Julia med en annan besökare, som varit med längre. Han fick då höra antydningar om att "hon" var ett datorprogram. Barrys intresse dog omedelbart och han lämnade den aktuella mudden. Om man vet att Julia är ett datorprogram så kan man lätt avslöja "henne". Du viskar, 'vill du ha en kaka?' till Julia. Nu för tiden är det ganska vanligt med datorprogram som deltar i mudsamtalen. Man brukar kalla ett sådant program för en "bot". De flesta är byggda efter samma principer som Julia, med ett stort bibliotek av fraser som de känner igen och besvarar med hjälp av färdiga mallar. I exemplet ovan kan vi se att Julias bibliotek inte omfattar prepositionsfraser ("med krossat glas"). Ska man behöva vara misstänksam mot alla man möter i en mud? Hur kände sig Barry efter att i två veckor försökt ragga upp ett datorprogram? Eller -- spelar det ingen roll? Är det sociala spelet på nätet öppet både för mänskliga och digitala deltagare? Kan det till och med vara välgörande att tala med en bot om sina innersta tankar? Dialogerna är översatta från Foner, L. What's an agent, anyway? A sociological case study.
|
|||||