 |
|
|
|
 |
||
Varför bredband? |
||||||
| Smålands- tidningen 12 aug 00 (debattartikel under rubriken "Bredbands-diskussion utan konkreta exempel") |
Mona Sahlin och Ewa Back vill i en debattartikel nyligen (Smålandstidningen, 6 juli) ”föra en diskussion om framtiden”, närmare bestämt de framtida tjänster som kan erbjudas oss i hemmen genom bredbandsanslutning. Ett fint initiativ, men deras bidrag till diskussionen i form av konkreta exempel lämnar en del att önska. Av alla de exempel Sahlin och Back ger så är det bara ett som kräver bredband: bildtelefonen i punkten 5 nedan. Alla andra skulle tekniskt sett fungera utmärkt via smalare datakanaler, som vanliga telemodem. Redan här får man känslan av att förslagen inte är särskilt väl underbyggda, och det blir knappast bättre om vi ser på detaljerna. 1. Lappar från skolan ersätts med epost från läraren till familjens teve. Om man har någon inblick i lärarnas arbetssituation inser man att den skrivna lappen om föräldramötet knappast ersätts med epost förrän alla barn i klassen har epost hemma. Annars blir det två moment som ska göras i stället för ett. Och hundraprocentig hushållstäckning ligger mycket långt fram i tiden. (Parentetiskt kan man konstatera att Sahlin och Back snuddar vid något mycket viktigt här, nämligen tevens betydelse. Så länge det krävs en dator som tar fem minuter att starta och ofta står i sovrummet kommer vikten av digital information i hushållet att vara marginell. Först när huvuddelen av svenska folket bytt ut sina analoga teveapparater mot digitala kommer det stora genombrottet för digital information i hushållen.) 2. Föräldern meddelar skolan och jobbet att det blir vård av sjukt barn idag. En del av dagens arbete kanske kan göras hemifrån. Onekligen, om föräldern redan innan har utrustning, arbetsformer och arbetssociala strukturer som ägnar sig åt distansarbete. Stora och svåra frågor som kräver betydligt mer än bara en dataförbindelse för att fungera. 3. Trafikinformation visas på kylskåpsdörren till nytta för dem som ska iväg på morgonen. En god tanke i princip men att använda kylskåpsdörren som familjens meddelandecentral är långt ifrån något allmängiltigt beteende. I de fall en familj önskar digital information i köket vore det väl mer ändamålsenligt att den digitala nyhetstjänsten erbjuder aktuell trafikinformation. 4. Kylskåpet visar också en inköpslista som byggs upp automatiskt efter hand som kylskåpet töms. Beställning skickas till butiken som levererar till bostaden. Som den aktuella utvecklingen inom e-handel till konsument visar, så är det inte alla varugrupper som lämpar sig för inköp via nätet. Att besöka en mataffär betyder mycket mer än bara att fylla på lagren av stapelvaror. 5. De sista detaljerna i köksinredningen till det nya huset klaras ut med leverantören via bildtelefon, som ger samma möjlighet som ett personligt möte. Här har vi ett vanligt missförstånd när det gäller samarbete på distans. Bildtelefoner ger inte samma möjligheter som personliga möten, varken när det gäller att bygga förtroende och relation vid de inledande kontakterna eller för att klara rimligt komplexa planeringsuppgifter i samarbete (som t.ex. att välja köksinredning). Speciellt inte om de uppgifterna kräver att man kan känna på material och utföranden. 6. Kommunens politiker inbjuder medborgarna till rådslag om bygget av ett nytt bostadsområde. Ett mer sannolikt scenario, i ljuset av aktuell medieforskning, är att de medborgare som vill engagera sig i frågan skapar opinion och handling genom lokalt initerade aktiviteter via nätet, snarare än att vänta tills de blir inbjudna av politikerna. 7. Frågor och synpunkter om kommunens service kan ställas när som helst på dygnet. Svar kommer dagen efter via epost eller telefon. Här är det väl inte den tekniska möjligheten att skicka en fråga till kommunen vid midnatt som är gränssättande, utan snarare kommunens förmåga och beredskap (och vilja!) att svara på frågorna. Sammanfattningsvis kan man konstatera att Sahlin och Back knappast hjälpt oss närmare svaren på den stora frågan: Vad ska vi ha bredbanden till? Till skillnad från dem vill jag inte föreslå några egna svar, som bara skulle spegla mina personliga önskemål och tankar. I stället vill jag hävda att frågan är värd att ägnas ett betydligt mera grundligt arbete. Till hösten kommer tredjeårseleverna på samhällsvetenskapliga programmet vid Eksjö gymnasium att ägna en rejäl del av sina studier åt den här frågan. De och jag arbetar fram ett antal berättelser (texter, filmer, etc) som skildrar vardagslivet i Eksjö i en nära framtid, med speciell inriktning på informationshantering. Berättelserna bearbetas tillsammans med referenspersoner från lokala medier, offentliga och privata verksamheter. De används sedan som utgångspunkt för ett stort antal djupintervjuer med kommunens invånare. Frågorna rör reaktioner inför den framtid som gestaltas i berättelserna: fördelar, nackdelar, önskvärt, oönskat, egna idéer, och så vidare. Intervjumaterialet analyseras och resultaten ligger till grund för en handlingsplan som ska ta kommunen från nuläge till ett önskat läge några år in i framtiden. Teknisk utveckling ingår förstås i handlingsplanen men framför allt frågor om tjänsteutveckling, näringslivsutveckling, införande, nytta och acceptans. Då kan vi i bästa fall ge ett förslag till svar på den något mindre frågan: Vad skulle vi kunna använda bredbanden till i Eksjö? Jonas Löwgren
|
|||||